Inledning

Under 1890-talet började en stor omvandling av vart svenska samhälle. Det var då som industrialiseringen rullade igång och den stora förändringen av befolkningsstrukturen tog fart. Ditintills hade den allra största delen av landets befolkning varit sysselsatta i jordbruk med binäringar. Vid den tiden bode cirka 70 % av befolkningen på landet. Manga såg med oro på utvecklingen och Artur Hazelius gjorde en heroisk insats för att rädda sa mycket som möjligt av den gamla allmogekulturen åt eftervärlden. Andra såg mera optimistiskt på framtiden, men insåg att man måste sätta in aktiva åtgärder för att förbättra förhållandena pa landsbygden.

Ett sätt var att satsa på undervisning i ämnen som rörde lanthushåll. De gamla beprövade metoderna framstod inte längre som odiskutabla och många insåg att jordbrukets avkastning måste öka för att klara livsmedelsbehovet hos den växande skaran av sysselsatta inom andra yrken och näringsgrenar. Vid den tiden började även lantbruksskolor och akademier att komma igång. Det skulle visa sig vara framsynta satsningar som ordentligt ökade jordbrukets avkastning.

Men även för den kvinnliga delen av lantbruksbefolkningen behövdes utbildning. Att driva ett lanthushåll fordrade mycket arbetskraft vid den tiden, men i takt med att denna decimerades genom avflyttning, måste driften göras mera rationell för att producera samma kvantiteter, eller helst mera.

Nya metoder för hushållsarbete, där insikter i näringslära, men även ekonomi, bedömdes som viktiga. Jämsides med lanthushållsundervisningen skulle de kvinnliga eleverna få lära sig valda delar av vad deras manliga kollegor inhämtade på sina skolor. Flera lanthushållsskolor öppnades i början av 1900-talet som Storgården, Rimforsa i Östergötland och Benninge i Sörmland.

Vackstanässkolans förhistoria

På en udde, som skjuter ut i sjön Vällingen, ligger gården Vackstanäs. Den har ett mycket vackert läge i en leende sörmlandsnatur där lövskog växlar med öppna fält och granskog. Vackstanäs var tidigare en utgård till huvudgarden Vacksta. Vackstanäs ägdes år 1910 av Robert Schaumburg som det ret sålde ”dels ett fjärdedels mantal av Wacksta N:o 2, eller Wackstanäs med underlydande lägenheten Ytterby N:o 1 Korplöt i Tveta socken, dels & den från sagda hemman afsöndrade lägenheten Ytterby O N:o 1, hwilka bildade en fastighet”. Köpare var ingenjören Otto Broms och köpeskillingen 36.000 kronor. Lagfartsbeviset är utställt på rådhuset i Södertälje den 26 april 1911.

Med detta köp förverkligade makarna Otto och Signe Broms en länge närd dröm att starta en skola som hade till syfte att ”verka för bibringande at unga kvinnor av insikt och praktisk färdighet i vad som hör till ett lantbrukshems ordnande och skötsel”

Ingenjören Otto Wilhelm Broms var född i Jacobs församling i Stockholm den 26 mars 1853. Han gifte sig 1890 med Signe Fredrika Fröberg som var född den 12 september 1865 i Maria församling i Stockholm, men som bara några ar gammal, flyttade med sina föräldrar till en gård i Uppland. Otto och Signe Broms flyttade 1903 till Fagelsångens gård i östra delen av Tveta socken, nära den stora gården Ström. Med sig hade de sin fosterdotter Dora, född i Storkyrkoförsamlingen i Stockhom den 1 november 1896.

Otto Broms var bror till industrimannen Gustav Emil Broms, vilken var en av männen bakom tillkomsten av LKAB, Luossavaara-Kirunavaara AB. Gustav Emil Broms brukar anses som exploatören av de norrbottniska malmfälten. Genom otillräckliga ekonomiska resurser blev han tvungen at släppa in flera personer med kapital i bolaget, främst bankiren Ernst Thiel. År 1903 avvecklade Broms sina stora engagemang i LKAB och sålde sina aktier till Grängesbergsbolaget. Några månader senare avled han. Samma år flyttade Otto Broms från Stockholm, 50 år gammal.

Fågelsängens gård hade han köpt av grosshandlaren Bernström i Stockholm, en man hans bror haft kontakt med i affärssammanhang. En del av sin förmögenhet hade Otto Broms placerat i Grängesbergsaktier. Av dessa skänkte han senare testamentariskt 380 stycken, till ett värde av närmare 300000, till den stiftelse som förvaltar Vackstanässkolan. Dessa aktier skulle sedan ge skol- och stiftelseledningen både glädje och bekymmer under åren, vilket vi ska se längre fram.

Makarna Otto och Signe Broms drog sig således tillbaka frän stadslivet samma år som Gustav Emil Broms avled. De lät bygga om huset på garden Fågelsången så att det skulle passa deras behov.

Otto Broms var nämligen rullstolsbunden. Signe Broms hade redan som ung flicka tagit intryck av de problem landsbygdens ungdom hade att brottas med. Hennes far hade en gård i Uppland och där började hon samla traktens unga flickor till syaftnar. Under dessa år fick hon upp ögonen för den dystra situation som rådde på landsbygden och den arbetsolust denna förde med sig.

I samband med sitt giftermål med Otto Broms 1890, flyttade hon till Stockholm. När de sedan återvände ut på landet 1903, kunde hon så småningom förverkliga sina gamla drömmar om att hjälpa landsbygdsungdomen.

En första början till den blivande Vackstanässkolan togs när hon åren 1908-09 hade en liten syskola om lördagskvällarna ute på Fågelsangens gård. Det var flickor från Tveta socken som fick undervisning i sömnad på garden. De positiva resultaten fick makarna att uppföra en liten stuga på 3 rum och kök nära huvudbyggnaden på gården. I denna undervisades omkring 5 flickor från socknen under veckorna. De fick bo kostnadsfritt på gården och lära sig laga mat, väva och sy. Signe Broms undervisade själv i slöjd. Till sin hjälp hade hon en sällskapsdam vid namn Ester Alde, en kvinna vilken vi kommer i närmare kontakt med längre fram i denna skrift.

Fröken Alde hade hand om det lilla elevhushållet med de fem flickorna. Fru Broms blev mer och mer intresserad av uppgiften att hjälpa den kvinnliga lantbruksungdomen och hon ville utvidga undervisningen till att omfatta alla arbeten som en humor på landet måste kunna. Makarna insåg att de inte kunde genomföra dessa idéer på Fågelsångens gård, utan måste få tag på en annan större gård. De började därför se sig om efter en sådan.

Vid den tiden började utbyggnaden av det närbelägna villasamhället Pershagen, och makarna Broms upplevde kanske detta negativt. Troligen förstärkte detta deras intentioner att ordna någon form av skola för kvinnlig lantbruksungdom. I varje fall gav de uttryck för en önskan att flytta till en annan egendom, där de även kunde få plats för en skola i den form de tänkt sig. Vid ett tillfälle var de ute och åkte i socknen och kom förbi gården Vackstanäs som då var till salu. Fru Broms fann platsen idealisk för sina planer, samtidigt som både hon och maken mycket uppskattade det vackra läget vid sjön Vällingen. De ämnade själva bosätta sig på garden och där uppföra ett boningshus åt sig och ett annat för de elever som skulle gå på den tilltänkta skolan.

En av fördelarna med Vackstanäs var det avskilda läget och den härliga naturen. Makarna Broms ansåg, kanske med rätta, att gården Fägelsångens läge, inte långt från den expanderande industristaden Södertälie och nära villasamhället Pershagen, skulle inverka ofördelaktigt pa elevernas skolarbete. Detta fordrade koncentration och eleverna fick inte onödigtvis bli distraherade av stadscivilisationen och dess lockelser. Det starkaste skälet var dock Fägelsängens begränsade areal och omöjligheten att utöka gården för skolans kommande behov. Snarare kunde man förvänta sig att det närbelägna villasamhället Pershagen skulle vilja expandera på garden Fågelsångens bekostnad.

I november 1907 anställde fru Broms en sällskapsdam som skulle hjälpa henne med diverse göromål. Sällskapsdamen hette Ester Alde och hon skulle senare komma att leda Vackstanässkolan under 30 år. Hon hade två systrar, en äldre som hette Gulvi och en yngre som hette Eva. Denna trio kom att sätta sin prägel på skolan i drygt tre årtionden. De tre systrarna hette från början Johansson. De var alla födda i Adolf Fredriks församling i Stockholm med ett års mellanrum. Gulvi var äldst, född 1883, Ester mellansystern, kom till världen 1884 och sist Eva 1885. Deras far var murare till yrket och hette Anders Johansson. Han i sin tur var född i Skärstad i Jönköpings lan år 1838. Sannolikt hade han flyttat till Stockholm under den stora byggruschen där på 1870-talet och blivit kvar. Modern avled i början av 1886, omkring 5 veckor efter lilla Evas födelse. Vi vet inget närmare om familjens öden under Stockholmsåren, men kanske ville fadern byta bostadsort efter den dystra upplevelsen med hustruns död.

Kanske valde han att flytta till det närbelägna Södertälje där det fanns gott om arbete för murare i den snabbt expanderande staden. I augusti 1888 kom familjen till Södertälje och flyttade in på garden nr 57 vid Storgatan i ett av kronofogden Plomans hus. Kanske var han med i det stora arbetet med att uppföra det nya Apotekshuset där många murare var verksamma. I vart fall bodde han inte länge vid Storgatan utan byte till en ny bostad i garden nr 159 vid Stora Torget. Året därpå flyttade familjen återigen, men denna gång bara till granngården nr 160 vid Nya Stockholmsgatan, eller, som den numera heter, Jovisgatan.

I juni 1894 star fadern som avliden. Tydligen fanns någon släkting eller annan person som tog hand om de föräldralösa syskonen. I slutet av 1895 var det dock åter dags för dem att flytta och då till rådmannen Ludvig Åberg, som bodde i ett hus uppe vid Libanon. I våra dagar motsvarar detta ungefär kvarteret Morkullan vid Karlslundsgatan. Flickorna står i kyrkboken upptagna som fosterbarn.

Sannolikt hade de ärvt en del pengar efter sin far, då de alla tre kunde gå i flickskola. Skolan var vid denna tid belägen i en byggnad på östra sidan om kanalen och drevs av de båda fröknarna Berg och Klingenstierna.

Den första som lämnade hemmet var Gulvi som 1906 flyttade till Göteborg för att studera till teckningslärarinna. Hon blev sedan kvar i Göteborgsområdet till 1913 då systrarna åter samlades, denna gång pa Vackstanäs. Mellanflickan Ester arbetade efter avslutad skolgång en kortare tid på kontor, men trivdes inte alls. Efter detta var Ester Alde en tid verksam som guvernant i Värmland. År 1907 fick hon, som vi tidigare nämnt, anställning hos herrskapet Broms på Fågelsången. Även lillasyster Eva flyttade år 1909 till Göteborg och utbildade sig till skolkökslärarinna.

Dessförinnan hade systrarna 1908 bytt namn och hette Alde. Eva genomgick aven en kurs på Hagaberg i Östergötland.

Efter två år var hon hemma igen hos rådman Åberg. I januari 1913 flyttade hon och systrarna in på Vackstanäs för att bygga upp den verksamhet som började med den första elevkullen 1915.

F§r att atergh till familjen Broms p§ Fagelsingens gard; dar levdes ett kultiverat liv, man läste böcker och lyssnade pa musik. Familien var hängivna Wagnerentusiaster och Otto Broms var även mycket intresserad av astronomi. Man diskuterade ofta lanthushällsskolor.

Omkring 1910 hade det bildats flera sûdana i landet. Signe Broms bley allimer övertygad i sin uppfattning om att hon och hennes make skulle satsa en del av deras förmögenhet pa ett sidant projekt, da de inte hade nágra egna barn.

Med det förut omtalade köpet i april 1911 kunde de börja för-verkliga sina planer. Med entusiasm grep sig Signe Broms an sin uppgift, men tyvärr insjuknade hon kort därpa allvarligt. Efter nära ett ars sjukdom avled hon i augusti 1912. Som sin sista önskan hade hon uttalat att den lilla förmögenhet hon haft med sig i boet skulle tillfalla den skola som varit hennes stora intresse.

Otto Broms saknade mycket sin hustru och ville efter hennes bortging inte flytta ver till Vackstanäs, utan stannade kvar pa Fágelsingen. Nar hans hustru var borta, sig han det som sin uppgift att ge skolan en god start. Pa hans initiativ tillkom en stiftelse som fick namnet Otto och Signe Broms Hemskola & Vackstanäs. Denna skulle ha till ”syfte att bibringa unga kvinnor insikt och praktisk fardighet i vad som hör till ett lantbrukarhems ordnande och

skötsel”.

Till denna stiftelse donerade Otto Broms genom ett gavobrev av den 12 september 1912 egendomen Vackstanäs samt 20.000 kronor som driftskaptial. Detta tillkännagavs vid det konstituerande möte som hölls i september samma ar. Närvarande var vid det tillfället Otto Broms samt Ester Alde. Till styrelseordförande valdes Otto Broms och som Övriga styrelseledamöter systrarna Gulvi, Ester och Eva Alde. Vidare utsâgs Ester Alde som förestândarinna.

Darmed var skolan etablerad och den formella grunden lagd.

Ännu {terstod mycken möda med att reparera och sätta byggnader-na i stand, samt ordna för att kunna ta emot de blivande eleverna.

Vid läsning av de gamla protokollen kanske man forvanar Sig act den relativt lânga tid det tog frän stiftelsens grundande till den första elevkärens ankomst. Nägon helt lätt uppgift var det inte att ordna alla de praktiska detaljerna och de tre systrarna hade säkerligen inte ställts inför nâgon liknande uppgift tidigare. I princip kan man säga att arbetet började den 13 januari 1913, dä de enligt kyrkböckerna flyttade ut till Vackstanäs. Dá fanns endast Gammelgärden och Lill-stugan av vilka den senare tjänstgjorde som arrendatorbostad.

Ester Alde, som var den drivande av systrarna, började planera för driften av verksamheten och behovet av byggnader för detta. En av uppgifterna var att lösa den dávarande arrendatorn, Karl Johan Olander, frän arrendet. Han hade haft detta sedan 1903, men gick med pá att sluta i början av 1914. I och med att han lämnade gärden blev även Lillstugan ledig. Denna kom nu att bli tillbyggnad med ett stort kök som kunde anändas i undervisningen.

Hela tiden stöttade Otto Broms verksamheten med bidrag och förskott sá att Ester Alde kunde genomföra sina planer. Systrarna Alde bodde i Gammelgarden. Den första elevkullen om tre deltaga-re var aven inrymda där.

Den 12 april 1915 avled Otto Broms efter en tids sjukdom. Han begravdes vid sidan av sin hustru pa Tveta kyrkogard i den stora grav de ordnat för sig. Konstnären Aron Jerndahl gjorde den skulp-turala utsmyckningen av gravplatsen i jugendanda. I reglementet för Vackstanässkolan stär i S 7 att ” det aligger styrelsen att alltid hälla ingenjören Otto Broms’ och hans hustrus grav & Tveta kyrkogard i värdat och prydligt skick”. Man kan utan tvekan säga att denna paragraf blivit val uppfylld.

När man öppnade Otto Broms testamente, framkom det att han testamenterat omkring 300.000 kronor i form av aktier i Gränges-

bergsbolaget samt AB Baltic. Utöver detta efterskänktes de om-kring 36.000 kronor som utgjorde en skuld som stiftelsen hade till den framlidne.

Med efterskänkta skulder och ett avsevärt belopp till sitt förfo-gande, verkade skolan att ha det ganska gott förspänt. Bristen pa likvida medel kom dock ganska snart att bli uppenbar och var under flera {r ett besvär som dock sä smäningom lättade nagot när skolan fick stats- och landstingsbidrag.

I reglementet för stiftelsen finns Fredrika Bremerförbundet om-nämnt pa flera ställen. Förbundet skulle ha tv representanter i styrelsen och även inga i den grupp om tre revisorer som skulle granska stiftelsens räkenskaper. När denna granskning var genom-förd, skulle revisionsberättelsen omedelbart insändas till Fredrika Bremerförbundet för beslut om ansvarsfrihet.

Det är intressant att se den starka knytningen till Fredrika Bre-merförbundet. Det var detta förbund som den 1 november 1907 startade det första lanthushallningsseminariet i Rimforsa i Ostergöt-land. Seminariet lades ner i början av 1960-talet. Förbundet grunda-de även 1917 skolan för kvinnlig textil yrkesutbildning i Stockholm.

Den skolan lades ner 1962 sedan staten övertagit denna undervis-ningsform. Det är en central arbetsuppgift för Fredrika Bremerför-bundet att främja kvinnors yrkesutövningsmöjligheter. Vad beträf-far Fredrika Bremerförbundets styrelserepresentanter i Vacksta-nässtiftelsen, skulle dessa utses bland i orten bosatta kvinnor.

Som ordförande i styrelsen för stiftelsen efter Otto Broms valdes

Ester Alde. En av de första uppgifterna för henne och styrelsen var att anmoda rädmannen Birger Christensson i Södertälje at försöka fa arvskatten pa Broms testamentariska gava reducerad med om-kring 53.000 kronor. Ansökan om detta ställdes till Svea hovrätt.

Àrendet gick sedan vidare till Kungl Maj:t, vars utslag blev positivt för stiftelsen och halva arvskatten aterbetalades tva &r senare.

Övriga styrelsemedlemmar var systrarna Gulvi och Eva Alde, fröken Agnes Jacobsson, som fick kassaförvaltarens tunga post,

samt fru Lilly Hellström som gick in som sekreterare. Senare under âret invaldes ingenjör Daniel Wedblad till styrelseledamot.

Enligt de knapphändiga anteckningar som finns i protokollen, fortskred dock arbetet med att ordna lanthusskolan enligt planerna.

Under 1915 kom man igang med undervisningen. Denna behandlas utförligare i ett senare avsnitt i denna publikation. Aret därpa, 1916, hade man ingen undervisning p g a den omfattande byggnationen.

Det saknades lokaler för boende och undervisning och man beslöt i en första omging bygga ”Tomtegärd” och infordrade därför anbud pa uppförandet. Andra byggnader man ville ha var slöjdstuga, smedja, tvätt- och bagarstuga. Gulvi Alde utsägs till kontaktperson med byggmästarna.

Av inkomna anbud valdes ett fran byssmistaren Gustafsson ;

Nykvarn pa 2.035 kronor. Det fanns aven planer pi en stor skol! byggnad. För andamálet hade arkitekten Outilus Osterberg giort ritningar och man hoppades att kunna salia 50 stycken Granges. bergsaktier ur Otto Broms gáva. Styrelsen ville ha minst 600 kronor per styck för aktierna, men till det priset lyckades man inte hitta nagon kopare. Bygget, vilket bedöndes som mycket viktigt och angelaget, sköts av penningbrist pa framtiden.

’Brallet infordrades anbud för uppförande av blivande ”Skogsbo» och ”Solbacken”,. Aterigen var det byggmästare Gustafsson som ick arbetena, denna gâng till ett pris av 4.000 kronor för varje byegnad. Ritningarna till dessa bada hus var giorda av Gulvi Alde, som hade en avgjord talang för detta. Av protokollen framgar att jordbruket var eftersatt och byggnaderna däligt underhällna. Stiftel. sen fick darför ta en stor del av sina medel för att avhjalpa bristerna.

Förutom de tidigare nâmnda byggnaderna, ”Tomtegard”, ”Solbac-ken” och ”Skogsbo”, uppfördes en lada, ett hönshus samt ett sepa-rat svinhus. Under ret tillbyggdes den tidigare nämnda ”Lillstu-gan” samt nyuppfördes ”Sjöstugan”. Inom styrelsen blev det en del förändringar genom att fröken Signe Laurell blev ny ledamot och

redaktör Karlman ersatte fröken Jacobsson.

Med de grundliga förbättringar som skett, var byggnadsbestander vid ingângen av 1917 tillfredsstallande och man var beredd att ta nya tag med undervisningen. Arets kurs omfattade 10 elever och blev en klar framg&ng för skolan. Under 1915 kom Bernhard Andersson sill Vackstanas, mannen som skulle bli legendarisk under sin langa tänstgöring vid skolan. Han skulle vara verksam till 1952 da has gick i pension. När han tillträdde sin plats som rättare hade han en ärslon pa 800 kronor samt en naturastat pa 600 kg rag, 400 kg vete ärligen och 3 liter mölk per dag. Till detta kom ett jordomräde för att kunna odla 2 hl potatis. Under iren kom Bernhard Andersson att bli ett med Vackstanäs. Han omnämns alltid med värme och respekt och mänga vittnesbörd fins om hans stora hjälpsamhet och

kunnande. Bernhards oegennyttiga arbete blev omvittnat vid flera tillfällen. Som ett bevis kan anföras att han redan 1916 fick en gratifikation pa 500 kronor för frivilligt övertidsarbete. Aven hans hustru Malin deltog de första @ren i arbetet vid skolan. Hon hade tidigare varit lärare i tvätt och hemvärd pa Rimforsa. Det var i tvätt som hon undervisade även pa Vackstanäs nagra r, men sedan tycks hennes medverkan ha upphört. För detta arbete fick hon 200 kronor om aret för en veckas tjänst per manad. Men, som nämnts, blev den undervisningen av flera skäl inte langvarig.

Fran Södertälje började man vid den tiden att bygga ut det elekt-riska nätet till Turinge och Tveta. Styrelsen beslöt att försöka räkna ut hur mycket elektrisk energi Vackstanäs behövde, samt teckna andelar i den elektriska distributionsföreningen i proportion till detta.

Till elevernas förkovran avsatte styrelsen 100 kronor för inköp av böcker till ett blivande bibliotek. Ordföranden och sekreteraren utsigs att välja böcker. Som en donation hade skolan fätt tvä port-rätt som föreställde grundarna, Otto och Signe Broms. Porträtten var skänkta av doktor och fru Bagge. Fru Bagge var född Broms.

Under 1919 avled styrelseledamoten Wedblad och i hans ställe kom jordbrukskonsulenten Gunnar Wahlberg. Under detta r gior-des omfattande dräneringar i trädgarden som kom att fá positiva effekter. För att klara kostnadsfrâgan för arbetet upptogs ett lan hos Odlingssällskapet i Stockholm. Are därpa införskaffades mölk-ningsmaskiner, vilket dà var en nyhet. Ar 1920 lämnade Gulvi Alde sin undervisning p g a hälsoskäl.

Följer man styrelseprotokollen, ser man hur det ekonomiska lä-get blev alltmer bekymmersamt. Den omfattande byggnationen, samt ordnande av vatten och avlopp tillsammans med dräneringar och täckdikningar, krävde stora summor. Stiftelsen ingick därför till Kungl Lantbruksstyrelsen med en ansökan om statsbidrag för att driva skolan. Fredrika Bremerförbundet stödde denna ansökan. Se-nare under aret kunde man med stor tillfredsställelse konstatera att ansökan blivit beviljad och att man skulle fä ett statsanslag pa 4.500 kronor. Fran 1922 blev det särskilda styrelser för skolan och stiftel-sen. Anledningen till detta märkliga arrangemang var bestämmelser-na för statsunderstöd. Dessa stadgade att en särskild skolstyrelse skulle finnas. Pä den punkten var man lyhörd och tillsatte en sädan.

Stolans ckonomi blev nagot bättre, men var alltjämt svärbemast. rad och stiftelsen beslöt att begara tilläggsanslag frän staten för at rack a underskotten. Dessutom ansökte man hos olika stiftelser om bidrag, dock utan namnärd framgang. Man ingick aven med on ansokan til Stockholms läns landsting om bidrag för att kunna driva skolan i den omfattning som avikten var. Men trots den darriga Konomin diskuterades inom styrelsen möjligheten aut köpa ca kombinerad person- och lastbil för att kunna klara transporterna sit och frän Vackstanäs.

De ovan namnda ansökningarna gav en del positiva utslag och fret darpa, 1923, beviljade Landstinget 3.000 kronor samt ett extra-anslag pa 2.500 kronor. Troligen var det den ökade likviditeten som giorde att man det aret beslöt att inköpa en kombinerad person – och lastbil för 3.000 kronor. Det blev en Ford som sedan under mänga är gjorde en trogen tjänst pa Vackstanäs. Med nagra enkla hand-grepp kunde man ändra om fran person- till lastbil, eller vice versa.

Paföliande &r kunde skolan gladja sig &t att fä ett bidrag pa 1.500 kronor fran Hushällningssällskapet.

Tankar pà en nybysgnad fanns och arkitekten John Akerlund hade gjort ett förslag som förelades styrelsen. Kostnaderna för den-na skiss beräknades till cirka 100 kronor.

Ar 1925 var det dags att reparera och bygga om ladugärden och där tog man hjälp av byggmästaren Oskar Jansson frän Nykvarn. I ladugarden skulle man ha plats för bl a eva hästar och flera kor.

Landstinget ville ha ytterligare en plats i styrelsen och förordnade snickaren E G Jonsson fran Södertälje, vilken även var stadsfull-mäktiges ordförande. Stiftelsens ordförande anmälde att skolan in-köpt en flygel för 600 kronor. Ester Alde var duktig att spela piano och trakterade garna denna flygel.

Aret därpa, 1926, valde Hushällningssällskapet en ny represen-tant i styrelsen, nâmligen kapten G Reuszner pa Igelsta i Östertalie.

Detta var tydligen ett bra val för skolans del, för redan nästa ar hojdes anslaget frán sällskapet till 2.000.

Landshövdingskan Marja Edén kom 1930 in i styrelsen. Hon skulle sedan under flera r göra betydande insatser för Vackstanäs-skolan. Kanske var det hon som genom sina kontakter lyckades utverka att Kungl Maj:t 1932 beviljade 60.000 kronor av lotterime-del som bidrag till en ny stor skolbyggnad. Äret därpa fick stiftelsen 7.000 kronor frän Kronprinsessan Margaretas minnesfond. Frän Telegrafverket hade man fätt en offert pa vad det skulle kosta att fa nya telefonledningar dragna fran Jumsta eller Eknäs till Vackstanäs.

Telegrafverket ville ha 555 kronor i engangsavgift och sedan 30 kronor per ar i abonnemangsavgift.

Under 1932 hade de ansvariga utarbetat ett förslag till nytt regle-mente för skolan, vilket insändes till Fredrika Bremerförbundet.

Förslaget antogs paföljande @r och den mest anmärkningsvärda för-andringen var att man anyo fick en gemensam styrelse för stiftelsen och skolan. To ar tidigare hade man, som nämnts ovan, ordnat med skilda styrelser för dessa. Den 15 december 1933 fastställde Kungl Maj:t det av Fredrika Bremerförbundet antagna reglementet. Inför den kommande byggnationen ansäg styrelsen det lämpligt at skaffa en bättre begagnad lastbil da den gamla Forden började bli betänk-ligt alderstigen. För andamälet anslogs 600 kronor och efter en tid hade man funnit en gammal Chevrolet till det priset, vilken inköp-tes. Till ny ordförande i styrelsen valdes statskonsulenten August Ostergren och som vice ordförande Marja Edén.

Under tiden hade styrelsen tagit kontakt med, arkitekten John Akerlund för att be honom att efter sitt tidigare förslag utarbeta ritningar till en ny stor skolbysgnad med kontor och samlingssalar.

Sammanlagt fick stiftelsen under ett par &r 85.000 kronor för detta skolbygge. Huset fick namnet ”Nygärd” och blev efter en ganska snabb byggnation invigt den 15 december 1935. Bygmästare var David Zetterberg fran Solna. Med detta avsevärda lokaltillskott kunde skolledningen känna sig mycket nöjd. Glädjen och tacksam-heten var pätaglig vid den stora invigningsfesten och som en av talarna uttryckte det ”nu kan vi med förnyade krafter fortsätta att bibringa ungdomen kunskaper om lanthushall”

Med invigningen av Nygard gick verksamheten pa Vackstanässko-lan in i ett nytt skede. I den nya byggnaden fick man ordentliga, ändamálsenliga lokaler at bedriva undervisningen i och tillfredsstäl-lelsen bland lärare och elever var stor. I och med att man kunde avlasta Gammelgarden, uppnaddes stora fördelar. Tyvärr har pro-tokollen frán tiden 1936-40 förkommit, varför denna period tills vidare fár lamnas obehandlad.

Ar 1940 börjar @ter protokollen och är dä mera välskrivna och utförliga. Det págâende världskriget märktes även ute pa det stilla Vackstanäs och i juni diskuterades inom styrelsen hur man skulle anordna skyddsrum pä skolan. Arkitekten Akerlund, som ritat hu-vudbyggnaden, ansäg att källaren skulle duga bra om man satte dit riktiga luckor av järn som skulle klara en tryckväg. Sä skedde ocksa nagot senare.

Under alla ar hade man haft bekymmer med de Grängesbergsak-tier som stiftelsen fatt testamentariskt efter Otto Broms. Vid olika tillfallen hade man salt av nagra stycken för att kunna finansiera olika projekt. Problemet var att man inte riktigt visste när kursen var förmánlig. Styrelsens förväntningar steg och sjönk med börsvär-det. Àr 1940 hade man kvar 100 aktier. Vid styrelsesammanträde i mars beslöts om en försäljning av dessa för 150 kronor styck och att man skulle placera 10.000 kronor av köpeskillingen i obligationer, vilket även skedde. Skolans allt-i-allo, Bernhard Andersson, hade för egna medel inköpt en begagnad cykel som han skulle anända i tjänsten. Det visade sig att han nästan uteslutande hade den vid tjänsteutövning, varför styrelsen ansäg det skäligt att ersätta honom för inköpet och utbetalade 130 kronor för cykeln till Bernhard. Av spridda anteckningar kan man första att den sedan användes i manga är. Cykeln var av s k förkrigskvalitet.

I augusti 1940 invaldes riksdagsmannen och grosshandlaren Emanuel Birke i styrelsen och han skulle senare bli vice ordförande ; styrelsen och lägga ner ett stort arbete pa att skaffa fram pengar fill skolans utbyggnad.

Man dristas tro att den nya hurudbysgnaden underhällsmässigt skulle vara relativt bekymmersfri, men redan 1941 hade man fätt problem med värmepannan. Det visade sig at den efter knappa sey ärs användning hade blivit helt sönderbränd, varför konsulenten Gunnar Wahlberg tog kontakt med Byggnadsstyrelsen och fick där ett, för Vackstanässkolan, positivt stöd. Detta gjorde att man gick vidare och lyckades förma Norrahammars bruk, som levererat pan-nan, att erbjuda en ny till halva priset. Konsulenten Wahlberg och

24

Ester Alde gjorde ett tappert försök att fä pannan helt gratis genom att peka pa skolans knappa ekonomi, nagot som dock inte lyckades.

Vid kursavslutningen den 16 december 1941 invigdes den första hemsystern pa Vackstanässkolan. Det var Greta Larsson frän Väg-garö i Ösmo. Hemsyster r det gamla namnet pa hemvärdarinna.

Hemsyster ar en vanligtvis kommunalt anställd person som har till uppgift att tillfälligt hjälpa till i familjer när behov föreligger p g a sjukdom, barnsbörd eller liknande. Utbildningen av hemärdarin-nor sker vid hemsysterskolor, en del lanthushälls- och husmoders-skolor. Hemvardarinnor har en delvis annan inriktning än hemsa-mariter, även om bada är avlönade av kommunerna för att hiälpa dess invanare.

Vid den ovan nämnda invigningshögtiden var bI a orföranden ;

Centralnämnden för Sveriges Hemsystrars skola, ärkebiskopinnan Anna Söderblom, samt föreständarinnan för Uppsala Hemsyster-skola, Anna Lutteman närvarande. Ärkebiskopinnan talade varm-hirtat om hemsysterkallets idé och stora värde. Vackstanässkolan kom med i Centralnāmnden för Sveriges Hemsysterskolor och fick tre ledamöter i Centralnämnden, nämligen Marja Edén, Gunnar Wahlberg och Ester Alde.

Bidragen för budgetáret 1941/42 var dels lönebidragspengar pa 13.000 kronor och driftsbidragspengar pa 11.000 kronor frän sta-ten. Hushällningssällskapet bidrog med 250 kronor per elev, dock högst 2.000 kronor. Fran Landstinger fick skolan 8.500 kronor samt ytterligare ett bidrag fran staten pa 4.258 kronor, kopplat till der

förra.

I juni 1942 beviljades Eva Alde tjänstledighet tva mänader för vila. Lantbruksstyrelsen hade anmodat skolan att vidta atgärder för att införa frivillig värntjänstgöring samt ordna övningar i enklare brand- och hemskydd. Det dramatiska krigsläget aterspeglades ; denna propa. Vidare hade skolstyrelsen beslutat att ta emot 10 fin-ska krigsbarn under 6 mânader. Värden skulle bli ett led i skolans undervisning i barnavard. Aldern pa barnen skulle vara mellan 1-4 &r. Medel för detta hade frikostigt ställts till skolans förfogande av enskilda och föreningar. Trots krigstiden, satsade man p§ att för-bättra skolans utrustning och den gamla flygeln, som inköpts i slu-tet av 1925, hade tydligen blivit sämre, för i februari 1942 beslöt styrelsen att lata inköpa en begagnad Becksteinflygel för 2.500 kro-nor. Fröknarna Alde bidrog privat med 500 kronor vid inköpet. För den gamla fick man 500 kronor.

Världskriget kastade sin slagskugga över livet i Sverige och alla var besjalade av en önskan att kunna hjälpa till. Av den anledningen beslöt man i styrelsen att läta den norska flyktingen Aase Gröneng fa gratis kost och logi pa skolan under nagra manader. Da det visade

26

sig att mánga hade svärt att ga den stora ärskursen, skulle en halv-ärskurs inrättas fran den 1 november 1943. De flesta som genom-gick dessa kurser brukade nagon gang besöka de arliga kamratfes-terna pa skolan som hölls i slutet av sommaren. Vid den kamratfest som hölls den 22 augusti 1942 bildades föreningen Vackstanäs Kam-ratförbund.

Uppenbarligen hade stiftelsen fätt en battre ekonomi för i juni 1944 togs ett beslut i styrelsen att aterbetala ett lan frän Ester och Eva Alde pa 4.000 kronor. Detta skulle ske av befintliga medel.

Med denna @tgärd kunde man äntligen uppfylla testators önskan att egendomen Vackstanäs skulle hállas gravitationsfri. Nagra manader senare var resterande inteckningar lösta.

Ester Alde, som varit med frän starten 1912, blev den 29 augusti 1944 pensionär. Det var styrelsens mening att hon skulle kvarsta. cänst till den 1 februari 1945, oaktat att hon blev pensionar. Tiäns. fan som rektor pa Vackstanässkolan skulle utannonseras med tillträ-de den 1 februari. P§ Ester Aldes 60-ärsdag överlämnade stiftelsen en hedersgava till jubilaren pá 1.000 kronor, en gava som hon tacka-de varmt för.

Med Ester Aldes pensionering hade en epok gatt till anda. Under drygt 30 àr hade hon haft ansvaret för verksamheten och samtidigt sett skolan utvecklas fran ett blygsamt försök till en välrenommerad lanthushällsskola. Eva Alde slutade sin tjänst med utgângen av 1945 och hon beviljades pension frän den 1 januari 1946. Därmed hade det gamla gardet lamnat ledningen för skolan. Efter att ha slutat sima ejänstoringar, flyttade de bada systrarna till Sjövreten, alldeles i närheten av Vackstanäs. Pa detta ställe bodde de sedan under ären med äldsta systern, Gulvi, vilken hade förenat sig med de tv andra.

Först att ga ur tiden var Gulvi. Hon avled 1963 och Ester gick bort fvra &r senare, 1967. Yngsta systern Eva bodde kvar till 1970 da hon Alvttade över till pensionärshemmet i Ostertälje. Hon avled först 1981 pá Södertälje sjukhus.

Efter Ester Aldes pensionering var det dags att utse en eftertradare som skulle leda skolans öden. Platen utannonserades och lockade flera sökanden. Bland dessa var det tva som kunde komma ifraga.

Bada hade tidigare varit lärarinnor vid Vackstanässkolan, en viktig merit da de sökande därmed antogs känna till den speciella anda som fanns vid skolan. En av de sökande var Julia Bäckström, rektor vid Malgomajskolan och den andra Märta Sidén. Styrelsen behövde aldrig ta ställning i fragan, da Julia Bäckström @tertog sin ansökan.

Följaktligen valde man Märta Sidén till rektor. Men eftersom hon inte kunde tilltrada förrän den 1 maj 1945 fick Ester Alde kvarstä i tiänst ytterligare tre manader.

Med Märta Sidén bröt en ny tid in. Hon var 36 &r när hon tillträdde rektorstiänsten och med henne kom en rad nya idéer.

Märta Sidén föddes i Staffans församling i Gävle 1909 och fick sin examen vid Rimforsa, där hon blev lanthushällslärarinna 1935. Efter sin examen kom hon till Vackstanässkolan och arbetade där {ren

1936-38. Efter den tiden flyttade hon till Uppsala och var lärare vid

Fackskolan för huslig ekonomi.

Nagra stora förändringar blev det inte, kanske mest beroende pa att hon hade den gamla pionjären och tidigare rektorn alltför nära pa Sjövreten. Dess bättre blev det aldrig n§gra motsättningar mellan Ester Alde och Märta Sidén, beroende pa att den senare valde att skynda längsamt med förändringarna. Men manga sädana kom än-da. Mest märktes det pä att rektor sakta luckrade up de tidigare onödigt strikta förhällningsreglerna och införde mera tidsanpassade reglementen. Som en atgärd, undersökte man möjligheterna att in-stallera en automattelefon där eleverna kunde ringa ut frän skolan utan att behöva uppsöka rektor eller nagon annan lärare vid varje enskilt telefonsamtal.

Under Märta Sidéns tid avverkades och saldes timmer samt ny-planterades skog av cleverna. Nettot användes till att förbättra un-dervisningslokaler och bostäder. Hon var fackligt aktiv, bl a som ordförande i Lanthushällslärarinnornas förening. Där verkade hon för att förbattra lararnas arbetsvillkor och bostäder. Sekreterare och ekonomipersonal anställdes vid skolan, vilken även var först med att inräta tiänsten som internatförestândarinna. Manga studiebesök kom under den tiden frän andra länder och samtliga lärare vid sko-lan gick pa spräkkurser i Södertälje.

Gunhild Bayard undervisade i trädgardsskötsel och vävning. Ar 1951 gav L’T:s förlag ut hennes bok ”Blommor i kruka och vas” med en fargbildserie. Den boken användes i LTK:s brevkurser.

30

I november 1946 avtackades konsulenten Gunnar Wahlberg för mangarigt arbete i styrelsen. Wahlberg hade kommit in där redan 1919 da han efterträdde statskonsulenten Daniel Wedblad. En kort tid innan Wahlberg avgick, inträdde Rut Stenfelt i tänst som lant-hushällslärarinna. Hon tänstgjorde sedan i den befattningen till 1974 da hon efterträdde Märta Sidén som rektor.

Olyckligtvis fattas en del protokoll även för @ren 1946-51, varför den perioden inte kunnat behandlas sa utförligt som önskvärt. Ge-nom välvilligt biständ fran Hjördis Qviberg, som kom till Vacksta-nässkolan som nyutexaminerad lärarinna 1947, har vi fätt en del uppgifter frän den tiden som vi här aterger. ”Aren 1947-49 förlade Fackskolan för huslig ekonomi halva ’Brogärdsaret’ pa Vackstanäs.

31

De var stor brist pa lanthushalslid binor, farter Vackstanäsko.

De enom byrichefen Ingrid Oswald bley litrigad om skolan kno. lan seroda plats for clever si at dubblerad lararinneurbildning mir-de bershalning kunde anordnas. Lararkandidaterna fick gi en ined. lant pa Brogard och en termin pd Vackstanis under sit lanter. min manlagt bodde sex lararinnekurser med 16 elever vardera unde:

Sanermin i Gammelgard. Att ledningen for Vackstanäs blev tilled-ad berodde dels pà närheten till Stockholm och Uppsala, dels at gao ins goda renommé och at Marta Sidén tidigare varie lärarea trädgardsskötsel och vävning p§ Brogard.

Vackstanässkolans rektor och lärare lade ner mycket extra arbere pa alt undervisa och bedòma dessa ’nya’ clever jâmsides med sko:

lans ordinarie kurser.”

I december 1951 meddelades i styrelsen att skolan inköpt en

Volkswagenbuss för att kunna transportera clever och gods. Tidiga-re hade man haft en gammal Hudson som dock aldrig gick särskil bra, da den hade förgasarfel som verkstäderna inte kunde fa nägon riktig ordning pa. Om denna Hudson berättar Hiördis Qviberg:

»Man skulle kunna skriva ett helt kapitel om den bilen. Växelladan kom fran en Chevrolet och bilen hade gätt som taxi och det fattades reservdelar. En ging skulle lärarinnan Ellen Hagström aka och hämta rektor Ruth Norup som var lantbruksstyrelsens inspektris.

Pa skämt sade vi andra lärare till henne att köra sá att fröken Norup inte skulle orka inspektera sa energiskt. Döm om var häpnad när vi i skymningen fick se en bil som hoppade likt en hare när den körde in pa gardsplanen. Da kom Helmer (som arbetade pa garden) och visade en pase medicinkorkar som han alltid hade till hands ifall en skruv ramlade bort fran förgasaren”

Under 1952 lamnade en annan av de gamla välkanda profilerna skolan med pension. Det var Bernhard Anderson som slutade sin mángáriga aktiva tjänst. Han avtackades med stora hedersbetygelser och fick en god pension samt 500 kronor i gratifikation. Till efter-

32

tradare utsags Karl Wallin frán Malgomajskolan.

Wallin skulle

dan arbeta i 23 r pi Vackstanässkolan.

Under 1953 diskutcrades inom styrelsen en viktig friga för skor lans framtid. Flera av styrelseledamöterna ansig ait det bista fös Vackstanässkolans framtida verksamhet vore om Landstingst blew huvudman for skolan och övertog driften i nigon form. Därmed skulle man sakra driften och kunna se framtiden an med sillförsike.

Diskussionen gick fram och tillbaka, men man enades slutligen in-om styrelsen om at forts]rta driva skolan i sifteheform. Dock skulle man begara mera pengar frän anslagsgivande myndigheter i form av bidrag till undervisningen.

Riksdagsman Emanuel Birke hade valts in i styrelsen 1940 och under mänga r aktivt stött Vackstanässkolan. Ar 1954 valdes han ill vice ordförande. Genom sina försänkningar kunde han skaffa fram bidrag i olika former. Specielle ska man förknippa hans namn med den stora satsning som Landstinget gorde i slutet av 1950-talet och som resulterade i de nya lokaler vid skolan som man kunde inviga 1961.

Styrelsen fick arsskiftet 1956/57 en ny ordförande efter Maria

Edén som beklätt den posten i 20 ar. Hennes efterträdare blev Tvra Danielsson som aven hon var maka till en landshövding. Tyra Dr-nielsson var skolkökslararinna och hade sáledes yrkeskompetens för sitt uppdrag. Utan tvekan kan man säga att Vackstanässkolans sty-

34

relse haft mycket dugliga ordföranden som varit hängivna sina upp-drag och lagt ner mycket arbete pa att finna lösningar pa problem som skolan och styrelsen ställts inför. De har dessutom haft förma-gan att skaffa fram bidrag i olika former som i en del fall tryggat skolans fortbeständ.

Den legendariske Bernhard Anderson avled i november 1959 och efter honom erhöll skolan testamentariskt nära 11.000 kronor.

Efter förhandlingar med skattemyndigheterna kunde man, med oli-ka personers hälp, till slut klara skolan frän arvskatt och styrelsen fick sedan disponera Bernhards gava.

Som vi tidigare berättat, kunde skolan i slutet av 1935 ta det nybyggda Nygard i bruk. Vid det tillfället ansäg sig skolledningen ha full tillräckliga lokaler för att bedriva en bra undervisning.

Men fiderna forândrades och kraven vixte. Under senare delen av

Osderalet hade man iter kommit till det stadium aut lokalbristen 19 de besvarande. Genom ett triget bearberande av anslagsgivande. kandigheter kunde bl a Emanuel Birke och Tyra Danielsson die sur la fram sa pass mycket pengar at man 1960 kunde sàtta spaden.

Sirden för ett efterlängtat och nödvändigt bygse som innebar stora

Toratilskott. I en tidningsartikel i DN den 21 juni 1960 kunde man box rubriken ”Blivande lanthusmödrar far modernare skola att era. nasir. Artikeln informerade om at arkitekten Tor Bunner ritat den bivande skolbyggnaden som skulle innehilla elevhem, undervis. ningsbyggnad och vävstuga. Kostnaderna beräknades till 1,5 milio-ner kronor och skulle urga som bidrag frän Landstinget.

*Efter drygt ett àr, i oktober 1961, kunde man inviga de efterlang-Lade lokalerna. Glädien var stor och i Länstidningen den 16 oktober 1961 kunde man läsa at landshövdingskan Tyra Danielsson hade invigt de nya lokalerna. I sitt tal pa invigningsdagen berörde hon kosinadsutvecklingen och konstaterade att när ”Tomtegard” upp-fordes 1916, belöpte sig kostnaderna för byssnationen till 2.035 kronor, men da ingick inte mälningen i priset. Nu överskred kost-naderna for de aktuella nybysgnaderna 1,5 miljoner kronor. Hon framförde ett varmt tack till Landstinget för de bidrag som gjort der möiligt att realisera detta projekt. Samtidigt kunde hon konstatera att rektor och lärare under byggnationstiden varit bade glada och en aning bekymrade. Glada för lokaltillskottet, men bekymrade över att den fina ”vackstanäsandan” kanske skulle ga förlorad dä all nu blivit sa mycket större och modernare. Men hon var full av tillför-sike och förutspädde att andan skulle leva vidare, vilket den även jorde. Ett specielle tack riktade hon till byggnadskommitténs ordförande, dr Birke, som fätt bära den tyngsta bördan under bygg-nadstiden.

Med de nya lokalerna kunde man förbättra undervisningen och aven oka elevantalet. Stödet frin Landstinget, bidrag frán staten och Hushällningssällskapet gjorde att skolarbetet kunde bedrivas effek-

36

tive. Den 4 juni 1965 avled Emanuel Birke. Han hade de varit leda-mot av styrelsen sedan 1947 och vice ordförande sedan 1954. Under da tid hade han giort stora insatser för skolan och did specielle vid den nyligen avslutade byggnationen. Till efterträdare valdes Birgitta af Burn som fortfarande nar detta skrivs (1986) är verksam pa denna post.

Vid sevrelsesammantrade i mai 1969 kunde man konstatera att den gamla s k ”helärskursen” pa 40 veckor hade ersatts av en 20-reckorskurs i hemteknik med päbyggnad i hemtextil och yrkeskurs för hemvärdarinnor. Den gamla undervisningsformen hade siledes moderniserats och blivit mera tidsampassad. Vid halvärsskifter 1974 var der dags för Märta Siden att g§ i pension efter att ha arbetat som

37

rektor i 28 &r. Hon efterträddes av Ruth Stenfelt som även hon varit verksam som lärare pa Vackstanässkolan i manga &r. Nagon mänad tidigare hade Tyra Danielsson lämnat över ordförandeskapet till

Manne Olsson.

Ser man pa styrelseordförandenas tjänstgöringsperioder, blir der langa pass. Sedan 1933, da den nuvarande stiftelseformen började fungera, har stiftelsen bara haft fem ordföranden. Först kom stats-konsulten August Östergren fram till 1936 da Marja Edén tog över sysslan. Hon satt sedan till 1957 da Tyra Danielsson efterträdde henne. Tyra Danielssons period gick till ända 1973 da hon i sin tur efterträddes av Manne Olsson. Denna hann bara vara verksam ett 3r som ordförande. Som ny ordförande kom davarande socialchefen Sven Svennerstal. Vid tryckningen av denna bok (1986) är han allt-iämt verksam pa denna post.

Som tidigare nämnts, slutade Karl Wallin sin tjänst i oktober 1975 och han efterträddes av Ake Nilsson som varit lantarbetare pà Vack-stanas sedan 1971.

I juni 1981 avtackades Ruth Stenfelt efter 7 &r som rektor och 35 ar pa Vackstanässkolan. Till efterträdare fick hon Hjördis Qviberg som även hon tidigare varit lärarkandidat pa Vackstanässkolan under 1947 samt {ren 1948-50 som lärarinna i sömnad.

Under {ren har en rad lärarinnor varit anställda pa skolan för längre eller kortare tid. Att här räkna upp dem alla later sig inte göras, men tva anser vi bör komma med i denna skrift. Det är de bada Elsorna – Elsa Pettersson och Elsa Hellberg. Den förstnämn-da kom att bli nästan ett med skolan genom sin länga tänstgöring inom hemvard och trädgärdsskötsel. Elsa Hellberg var ocksa mang-ärigt verksam, mestadels med mjölkhushällning och även sömnad.

Som framgar av detta avsnitt, har Vackstanässkolan haft förma-nen at ha stadigvarande lararpersonal under langa perioder och

nasandan”

därmed säkrat en kontinuitet och bevarat den gamla fina ”vacksta-

38

I det reglemente som sattes upp för Stiftelsen Otto och Signe Broms’ Hemskola a Vackstanäs stär i paragraf 1 att ”Stiftelsen har till syfte att verka för bibringande @t unga kvinnor av insikt och praktisk färdighet i vad som hör till ett lantbrukarhems ordnande och skötsel”. Nagon närmare anvisning om hur undervisningen skulle vara upplagd finns inte, utan man hänvisar till allmänna be-stämmelser som utfärdats av Kungl Majit.

Detta innebar at skolledningen hade relative fria händer att lägga upp undervisningen som de ans§g bäst. Det gällde för Ester Alde och hennes systrar att bibringa eleverna sä mycket kunskap som möjligt, praktiskt och teoretiskt. Konkurrensen om eleverna var ganska hard mellan lanthushällsskolorna och det var nödvändigt att skolan fick ett gott namn. Fröknarna Aldes ambitioner var det inger fel pa. Redan efter nagra r hade de lyckats fä namn om sig att formedla goda och rikliga kunskaper, ett rykte som spred sig och gjorde att elevtillströmningen blev god. Unga kvinnor fran hela landet samlades p§ Vackstanäs för 40 veckors intensiv samvaro.

Genom Gulvi Aldes utbildning och verksamhet i göteborgsomrädet hade skolan goda kontakter i den regionen och under det första artiondet var inslaget av elever fran ett vidare omräde kring Göte-borg märkbart. Man skulle kunna tro att stockholmsregionen bleve alltför välrepresenterad, men sa var inte fallet.

En markbar ambition hos Ester Alde, den klart ledande bland systrarna, var att undervisningen redan fran början skulle bli sa allsidig som möjligt. Eva Alde hade fätt sin utbildning vid P J Rösiös skola Hagaberg och under den tiden stark fängslats av hans utsträlning. Hennes ambition blev därför att de elever som genom-gätt utbildning pa Vackstanäs skulle bli dels kunniga inom sitt fack,

39

dels motiverade att, i mán av förmaga, ”missionera” om lanthushal-lets viktiga roll inom modernäringen.

Den första kursen som hölls 1915, hade tre elever och far ses som en testkurs där man samlade erfarenheter. Undervisningen medde-lades av fyra lärare och bör ha varit klart elevrelaterad fast nägot ostrukturerad da lärarna saknade erfarenhet och rutin.

Ar 1917 kom undervisningen igang pa allvar efter uppehället {ret innan som orsakades av den omfattande byggnationen. Kursen hade 10 deltagare. Redan da hade man strukturerat undervisingen si att den omfattade fyra stora block, nämligen lanthushäll, husdjurssköt-sel, trädgardsskötsel och textilkunskap. Dessa block hade särskilda ämnesansvariga lärare, vilka alla värnade om sitt omrade. Man kan

40

saga att det blev en nyttig konkurrens som kom eleverna tillgodo.

Vid sidan av dessa huvudomräden fanns kompletterande avsnitt som lanthushällsekonomi, sjukvärd och allmänbildning.

I mánga ar var det Eva Alde som förestod lanthushällsundervisning-en. Inom detta omrade fick eleverna lära sig näringslära och att arbeta med hela rets förutsättningar. Varje arstid har sina speciella fördelar som det gäller att ta vara pa. Flickorna fick lara sig att ha en stor framförhällning och att planera. Redan pa varen skulle man börja förbereda sig för sommaren sa att man kunde ta till vara sá mycket som möjligt av all som naturen gav. I vara dagar är detta inte pa längt när si viktigt, da en effektiv livsmedelsindustri förser oss med nästan alla typer av livsmedel &ret om. Djupfrysning och

41

kompletterande import gör att det gamla mönstret med arstids-bundna födoämnen är satt ur spel.

När Vackstanässkolan, började sin verksamhet, var man kvar i det gamla mönstret och evingades att planera omsorgsfullt. Syltning, saftning, konservering och inläggning var de möjligheter man hade att förvara föda längre tider. Eleverna fick även lära sig att anrätta mat för bade stora och smä matlag. Denna insikt var ovärderlig eftersom de flesta senare skulle bli ansvariga för att hushallen funge-rade.

En annan del av lanthushällningen, som mestadels {lâg kvinnor-na, var husdjurens skötsel. Därför var det viktigt att lära sig hantera djur, men aven teoretiskt veta djurens beteendemönster. Det ansägs även viktigt att veta hur djuren skulle utfodras och där var närings-laran ett gott komplement.

I den omfattande verksamhet som ett lanthushäll innebär, är ofta trädgardsskötseln rotlad pa kvinnorna. De skall ha överblicken över köksträdgärden och se till att den sköts och ger skörd. Ofta ut-strücks detta även till fruktträdgärden och dess skötsel. Pa Vacksta-nässkolan fick de unga kvinnorna en god undervisning i hur man handhar en köksträdgard med alla de arter av växter som vanligtvis odlas där. Men även fruktträdgarden och dess skötsel fick sin be-skärda del. Man lärde sig att ympa skott p§ andra träd för att för-bättra deras fruktbildning. Handgripligen fick flickorna lära sig vad det vill säga att driva upp rotfrukter i langa rader med tillhörande rensning av ogräs och gallring.

Som en viktig del ingick textilkunskap i undervisningen. Fortfa-rande hade man pa 1920-talet kvar en stor grad av självhushällning beträffande kläder och sömnad pá landsbygden. En duktig husmor skulle kunna bereda ull och lin som hon sedan vävde till tyg. Av detta sydde hon kläder till hela familjen som de brukade i vardags-lag. Finare kläder brukade man beställa hos socknens skräddare eller sömmerska. I en stor famili var det ett ständigt arbete att se till att alla hade hela och rena kläder.

42Som ett av de första momenten i textilundervisningen fick flickor-na sy en enkel arbetsdräkt som bestod av en blablus och ett par byxor. Det var en sorts skoluniform, enkel men praktisk. Som en utvidgning eller komplettering till den textila sidan fick eleverna lära sig att sköta en stortvätt med bykning. Detta var evenemang som i det dagliga livet pa landet förekom en eller tv ganger om aret och da var i manga hushall alla engagerade, aven männen.

För att samtliga skulle fa ta praktisk del i snart sagt alla moment i den arscykel som lanthushället utgör, delade man in eleverna i ar-betslag. I dessa fick de praktiskt arbeta med alla förekommande göromal. Arbetslagen skiftade uppgifter enligt ett fastslaget schema.

Stora engangsevenemang som höstslakt och stortvätt blev en aktivi-tet för hela elevkullen, ofta under mycket realistiska förhällanden.

Lördag

Frukost

Städrast

7.45

Praktisk undervis.

8.00 – 8.25

Frukostmiddag

8.30

Tisdag, onsdag

Kaffe

10.50

Lektion 1

7.35- 8.20

Kvällsmat

14.00

8.20- 8.45

Stadrast

Kaffe

17.00

19.30

Frukost

8.45

Lektion 2

9.05 – 9.50

Sondag

Lektion 3

9.55-10.35

Frukost

Praktisk undervisn. 10.50

Kaffe

10.00

14.00

Lunch

12.45

Middag

Rast

17.00

14.15-15.15

Praktisk underv.

15.15

Torsdag

Middag

17.00

Den praktiska

Samkväm emellanat 13.40- 14.50

Kaffe

14.50

undervisn. slutar

Därefter ledigt i

omkr.

18.00

sysslor där det gar att ordna

Kvällsmat

Stangningstid:

18.30

Vanliga dagar kl. 22.00

Torsdagar kl. 23.00

Lördagar kl. 24.00

Utsträckt tid begares av jourhavande lärare.

Undervisningsschema fin helärskursen 1967.

I deta spickade program fanns dock utry mme för avkoppland. ooh detor-funda aktiviterer. En vecka omn aret hade man en Koncend. och a giukvardsundervisning och under nagra dagar agnade man sit read danser. Men i vrigt var der de dagliga rutinerna som domis attol. Det var en nytig forövning till det liv som skulle bli de neradskande för de flesta av eleverna. Men för den skull glömde for ante bort det intellektuella. Varje kvall hade man samling dis maingen syster Ester eller Eva laste nagor aysnitt ur en bok eller antingeren tankvärd tidningsartikel. Samkvamet avslurades med psalmsang.

•Tindervisningen faljde i stort sett detta grundliggande tema, men fin artionde till artionde skiftade schemats uppläggning. Som eu exempel pä hur ett sidant kunde se ut, tar vi här med ett fran 1967.

-ill en början var undervisningen helt inrättad sá att de som fölide denna máste bo pa skolan. Först omkring 1960-talet började man experimentera med s k dagelever, dvs sâdana som bodde i hemmet men tog sig till och fran skolan varje dag. I slutet av 1970-talet togs ytterligare ett stort steg nár man började lata pojkar delta i undervis. ningen. Detta hade till dess ansetts som helt otänkbart, men den a lmänna trenden i samhället och vissa diskreta krav frän anslagsgi-vande myndigheter gjorde att skolledningen vidgade kretsen.

Gymnasiereformen 1971 förändrade elevtillströmningen. Rektor Märta Sidén och styrelseordförande Tyra Danielsson sammanträdde bada med Stockholms lans landstings utbildningsavdelning och S°-dertälie kommun för att utverka eut övertagande av huvudmanna-skapet. Skolöverstyrelsens planeringsavdelning beslöt 1974 av ut-bildning vid lanthushällsskolor under enskild huvudman kunde fortga aven under 1974.

Under Ruth Stenfelts rektorstid sanerades skolans ekonomi. Sty-relseordföranden Sven Svennerstäl ordnade med avtal bade med Stockholms läns landsting och Södertälje kommun, ett aval som förlängdes 1984. Jordbruket utarrenderades och därmed försvann

46

en av de gamla huvudbitarna i lanthushällsundervisningen och un-dervisningen fick en modernare inriktning.

Husdjursskötseln lades delvis ner och ladugärden hyrdes i stället ut till ungdomar som ägnar sig it veteranbilar. Regeringen förklara-de i juni 1984 att Vackstanässkolan, som fristaende skola i stiftelse-form, skulle vara berättigad till statsbidrag med tills vidare 103 &rs-elevplatser. Likasa skulle Stiftelsen för Otto och Signe Broms hem-skola & Vackstanäs vara huvudman tills vidare.

Som första internathushällskola köpte Vackstanässkolan 1984 da-torutrustning. Eleverna r mycket positiva till att anvanda datorn nar de sätter ihop mâltider och matsedlar. Snabbt kan de sedan räkna ut näringsvärde och matkostnad. Vären 1986 fick skolan

47

Länsskolnämndens tillst&nd att starta päbyggnadskursen Kost, häl-sa och hushällning. Kursen delas upp i tv& perioder, vilka bada Omfattar 10 veckor: I kursen ingär bl a undervisning i matlagning

med 20 veckotimmar.

Skolan har numera sommar-, ars- och terminskurser. Ar 1985 var

Vackstanäs den enda skola i landet som hade kvar enterminskursen Yrkesutbildning för hemvardare. Kursplanerna ändrades för nagra är sedan för de konsumentekonomiska specialkurserna, vilket gör att manga far intryck av att det är samma utbildning pa Vackstanäs som pa andra skolor. Viktigaste skillnaden är kanske den att antalet tillatna timmar da eleverna, delade i mindre grupper för praktiska Övningar, är dubbelt sà mânga vid lanthushällsskolorna som vid samma kurser inom gymnasieskolan.

Genom internatformen tränas boende, vilket kan vara en mjuk

Övergang till eget boende för ungdomarna. Eleverna behöver dock inte bo pa skolan. Kommunikationerna skulle dock behöva förbätt-ras. För narvarande hamtas eleverna vid busshällplatsen av skolans Volkswagenbuss. Utbildningsprogrammet är innehällsrikt och om-fattar bl a friskvard, kostkunskap med matlagning för sáväl vardag som fest, växtfärgning, tovning, vävning samt överlevnadskunskap.

Under de drygt 70 r som Vackstanässkolan varit igang, har mánga hundra elever gatt igenom de kurser som erbjudits. Som ett matt kan namnas att fram to m 1940, hade 572 elever fätt undervisning p§ skolan. Atskilliga flickor, eller unga kvinnor, har pa Vacksta-nässkolan fätt en gedigen undervisning som varit av stort värde för dem senare i livet. Det kan vara av intresse att närmare studera sammansättningen av elevgrupperna under de gangna {ren.

Den första gruppen, under försöksaret 1915, bestod av Anna Gustafsson och Ella Lund frän Alvsborgs län, Vera Johansson fran Västernorrlands län och Karin Liedgren fran Stockholms län. Karin Liedgren slutade emellertid kursen efter 5 manader. Aldern pa de fyra deltagarna var 20 àr, 23 respektive 17 &r. Det finns ytterligare uppgifter om dessa flickor som är intressanta. Fädernas yrken var jordbrukare, arbetare och handlande. Man fär även reda pa vad eleverna agnade sig at efter kursens avslutning. Där finner man att en itergatt till hemmet, medan tv@ fatt plats i hushall. Det finns även noteringar om att de senare i livet i ett fall övertagit fädernegarden, i ett annat ägnat sig at sömmerskeverksamhet och i ett tredje genom-gatt Apelryds trädgardsskola.

Dessa upplysningar ger en bild av vilket samhällsskikt som ele-verna rekryterades frän. Den geografiska spridningen var markant, i likhet med den sociala. Möjligen kan man säga att titeln jordbrukare som faderns yrke senare skulle bli det mest frekventa.

Vid sidan av dessa elever som fullföljde kursen 1915 fans 9 extra-elever som under nagon eller nagra manader bevistade undervis-ningen pa Vackstanäs. Ar 1917 genomfördes den första riktiga lánga kursen och den hade 10 elever, varav en slutade efter 3 manader.

Utöver dessa gick 3 extraelever varierande tid. Bland eleverna i den stora kursen fanns en fran Södertälje, hon hette Rut Söderberg. För

49

1917 ars clever angavs faderns yrke som handlande, grundlaggare, jordbrukare, fotograf, hemmansägare, trädgardsmästare, vaktmäs-tare, arbetare och ingenjör. De flesta av flickorna atervände till hemmet efter genomgangen kurs.

Aret darpa, 1918, hade kursen 14 ordinarie elever och den pagick frán 15 januari till 15 november. Den kursen hade ovanligt mánga fran Södertälie, hela tre stycken. Även i denna grupp atervände de flesta till hemmet efter kursavslutningen. Genomsnittsaldern för kursdeltagarna lag pa 17 r och deras tidigare utbildning var i hu-vudsak enbart folkskola.

Sedan Vackstanässkolan började fá statsbidrag 1922, delades även statsstipendier ut till en del behövande elever. Vid slutet av 1920-

50talet kan man notera att de flesta cleverna som enda urbildning hade genomgätt folkskolan. I början av 1930-talet ser man att merparten hade flickskola och nagra fä även studentexamen. Fram mot mitten av detta artionde var flickskolekompetens fortfarande det vanligaste medan enstaka elever var studenter och ett par hade realexamen.

Enbart folkskola var det bara nágra fà som hade.

Fran början av 1930-talet blev andelen boende i Södertälie och dess omgivningar procentuellt större, för att vid mitten av artionder äter ga ner. Frän 1936 kunde skolan erbjuda tvä kurser per àr; en frán januari till december och en frán augusti till juni. Bada hade i snitt 18 clever under 1930-talet.

Efter ”’Nygärds” tillkomst kunde man utöka antalet elever. Fort-

51

farande var genomgängen flickskola den vanligaste utbildningen och genomsnittsäldern hade stigit till 19 ar. Elevernas hemort var varie-rande, men det blev all ovanligare med avlägsna hemorter. Upptag-ningsomradet blev mer och mer koncentrerat till Svealand och norra Götaland.

De elever som genomgätt Vackstanässkolan har, i de flesta fall, känt stor samhörighet med skolan och gärna aterkommit om tillfal-len gavs. Under den ärligen aterkommande folkdansveckan kom mánga gamla elever till avslutningen pa lördagen och deltog i festlig-heterna. De kamperade pa stora logen och fick mat till självkost-nadspris. Skolledningen var mycket man om denna tillgivenhet och gorde all sa billift som möjligt för de gästande forna eleverna.

Att stämningen pa Vackstanässkolan har varit, och ar, god, finns flera bevis för och en del av de gamla eleverna har kommit tillbaka som lärare. Som en kuriositet kan nämnas att samtliga rektorer efter Ester Alde tidigare varit lärare vid skolan innan de tillträtt rektors-tjänsten.Systrarna Alde och Bernhard

Andersson

Var och en som sysslar med Vackstanässkolan och dess historia, kommer ofelbart i kontakt med systrarna Alde och Bernhard An-dersson. Deras namn är oupplösligt förenade med de första decen-nierna av skolans verksamhet och dessa personer kom att sätta sin prägel pa verksamheten i större eller mindre grad.

Gulvi Alde var äldst i syskonskaran och född 1883. Hon var den som först lämnade hemmet och flyttade till Göteborg 1907, där hon utbildade sig till handarbets- och teckninglärare. Ar 1913 flyttade hon upp till Vackstanäs där hon hjälpte till med att ordna förbere-delserna för skolans drift. Med sin konstnärliga läggning blev hon den som kom att bli kontaktperson vid byggnationen och hon ritade aven förlagorna till nagra av husen. När skolarbetet kom igâng deltog hon i undervisningen nagra ar, men slutade redan 1920. An-ledningen till att hon drog sig tillbaka angavs vara av hälsoskäl.

Gulvi Alde avled 1963.

Mellansystern Ester var den av systrarna som blev mest fram-gangsrik pa Vackstanäs. Hon föddes 1884 och kom efter avslutad utbildning som sällskapsdam till Signe Broms 1907. Ester fick hand om hushället i den lilla skola som öppnades pa Fâgelsängens gard nära Pershagen i Tveta socken. Uppenbarligen var Ester en duktig kvinna, för makarna Broms blev mer och mer stärkta i sin uppfatt-ning att de borde avsätta en del av sin förmögenhet till ett grundan-de av en lanthushällsskola.

Nar Signe Broms gick ur tiden 1912, gjorde hennes man Otto slag i saken och grundade den stiftelse som tidigare beskrivits. Helt naturligt blev Ester Alde den drivande i denna frâga och kom även att ingà i den styrelse som skulle styra stiftelsen. När Otto Broms avled 1915, blev Ester Alde ordförande i styrelsen för stiftelsen. Det kom nu pá hennes lott att leda det mödosamma arbetet med att fa

53

skolan at fungera. Tillsammans med sina systrar ordnade hon att planerna verkställdes och 1917 kunde den första stora elevkullen tas

emot.

Under de kommande tre decennierna fungerade Ester Alde som förestândarinna, senare som rektor, för Vackstanässkolan. Under âren fram till 1922 var hon ordförande i styrelsen, men frän det ret delades verksamheten upp pa tva styrelser, en för stiftelsen och en för skolan och Ester Alde blev ordförande i skolstyrelsen.

Under sina 30 ar som rektor för Vackstanässkolan blev hon en uppburen ledargestalt och den som bade utät och inät representera-de skolan. Som rektor uppträdde hon med pondus och värdighet, men bakom den strävsamma fasaden fanns en mänsklig omtanke

54som vid nagra tillfällen kom fram. Eleverna minns henne med re-spekt men aven med tillgivenhet. Ester var även musikalisk och spelade gârna piano eller flygel. Hon tyckte om att framträda och var mestadels den som höll de betraktelser man hade efter kvällsma-ten som avslutning pa dagen.

Vid sidan av rektorstjänsten undervisade hon i bokföring och ekonomi. Hennes styrka läg i att organisera och administrera. Ester och även den yngre systern Eva hade en ambition att hänga med i utvecklingen och följa med i debatten. Skolan prenumererade därför pa ett antal tidskrifter som hade anknytning till skolans arbete. Som ett exempel pa en öppenhet för nyheter kan anföras att Vackstanäs-skolan redan 1920 inköpte tva mölkningsmaskiner. Det är päfallan-

55

de hur man vid skolan hela tiden har varit öppen för nya teknisk. landvinningar och garna, i den man ekonomin tillatit, tagit dessa i

sin tänst.

Ett stort ögonblick i Ester Aldes karriär och skolans tillvaro var nar man invigde

”Nygard” den 15 december 1935. Efter denna

höjdpunkt aterstod för henne 10 ar av aktiv tjänst. Efter pensione-ringen flyttade systrarna Alde över till garden Sjövreten nära Vack-stanas. Dar bodde de sedan till 1970 da den sista i syskonskaran flvttade över till pensionärshemmet i Ostertälje. Ester Alde avled 1967 1 en alder av 83 ar. Pa ett porträtt som hänger i stora salen ;

”Nygärd” ser man Ester Alde i sin krafts dagar i folkdräkt. Man far där intrycket av en stätlig och bestämd kvinna som med aren blivit nagot korpulent.

Den yngsta systern Eva, född 1885, var den som sist lämmade hemmet. Hon flyttade i likhet med systern Gulvi till Göteborg, där hon utbildade sig till skolkökslärarinna. Efter sin examen och en kurs pa Hagaberg flyttade hon ater hem till Södertälje 1911. Ar 1913 begav sig alla tre ut till Vackstanäs och började sitt langa arbete vid skolan.

Eva arbetade som skolkökslärarinna och undervisade eleverna ; mycket av det som en humor pa landet bör veta. Hon var även ställföretradare för Ester när denna var borta. Eva Alde var en pigs och nyfiken natur som gärna §kte pa kurser för att lära sig nyheter som hon sedan praktiserade vid skolan. Hon hade som systern Ester en stor ambition att hänga med i utvecklingen. Det berättas att när talfilmen kom till Stockholm, äkte Eva Alde och en annan lärare fran skolan till hurudstaden för att se denna märkliga nyhet. De sig bada föreställningarna och var sedan tvungna att ta taxi frán Söder-talje Sodra ut till Vackstanäs.

Eva var en godhjärtad kvinna som skulle ha blivit en utmärkt bondmora. Hon hade i sina yngre dagar en ganska oskyldig förbin-delse med en lantbrukare ute pá Diderön, men systern Ester ogilla-de detta förhallande och bröt förbindelsen. Eva Alde var till sin

56

laggning mjuk och mänsklig och de flesta tyckte odelat bra om henne. Hon avled 1981 i den anmärkningsvärda äldern av 96 &r.

Vackstanäs och skolan var det stora intresset i systrarnas liv. Det var darför inte underligt att de kom hag skolan i sina testamenten.

Systrarna hade gemensamt beslutat at deras fastighet Vacksta 1:6, Sjövreten, skulle tillfalla stiftelsen efter deras död. När den äldsta. systern Gulvi dog 1963 fick stiftelsen 1/3 av fastigheten. Emellertid andrade sig de báda kvarlevande systrarna och testamenterade sina andelar till Svenska scoutförbundet som säledes erhöll 2/3 av Siö-vreten. När fastigheten 1965 säldes till Fortifikationsförvaltningen, för att ingà i det blivande regementsomrädet, fick stiftelsen 1/3 av köpeskillingen, eller 81.666 kronor. Dessa pengar insattes till en

57

fond, vars avkastning skall gd till främjande av sadana verksamheter för vilka anslag ej erhálles över skolans normala budget.

» Vestorn bland trotjänarna pa Vackstanässkolan var utan tvekan Bernhard Anderson. Han kom till skolan redan 1915, tva @r innan bernite sig. Bernhard Andersson var fodd i Norrköping den 17 han gar 1883 och saledes jämngammal med Gulvi Alde. Bernhard gifte sig 1917 med Klara Amalia Andersson fran Husby Oppunda Hon var född 23 november 1878 och alltsa 5 ar äldre än Bernhard Klara Amalia kallades bara för Malin och som sädan var hon känd pa Vackstanäs. Hon var urbildad lärarinna och undervisade i watt. ning pa lanthushallsseminariet där de träffades. Hon övergav sin karriar och fölide med Bernhard till Vackstanas. Dar skulle hon, enligt protokollen, undervisa i sitt ämne mot arvode. Den undervis-ningen varade bara nâgot &r. Sedan förblev hon hemmafru resten av sitt liv. Paret Anderson hade inga barn.

Bernhard agnade en stor del av sitt aktiva liv at Vackstanässkolan.

Vi har tidigare beskrivit hans vänliga väsen, stora talamod och tiänstvillighet. Bade lärare och elever nära nog avgudade honom.

Dock gjorde även han sma missar och en av dessa gav honom ett öknamn. En dag kom Bernhard in i köket och meddelade att der fanns mycket lingon ute i markerna. Husmor ansag det bäst att ta till vara vad som gick och kommenderade ut alla som kunde med bunkar och kärl för att plocka lingon. Väl ute i markerna hittade man knappast nágra lingon och efter nâgra timmar gick alla hem.

Bernhard kallades sedan för ”Lingonhjälten”

Efter langvarig och trogen tjänst pensionerades Bernhard 1952 och bodde sedan vid garden till sin död 1959. Testamentariskt erhöll skolan en gava pa nara 11.000 kronor efter honom.

Lanthushällsskolan är en speciell skolform med sin blandning av tori och praktik. Det koncentrerade skolarbetet ger gedigna kun-skaper àt de elever som genomgatt kursen.

Vackstanässkolan var i mycket en sluten värld där man levde ett eget liv. Kontakten med yttervärlden var liten och för eleverna stun-dom obefintlig. Mânga av eleverna, ja kanske de flesta, for aldrig hem under kurstiden, utan tillbringade sina 10 manader pa garden.

Livet var strikt inrutat och bestod av mycket fysiskt arbete och mellanliggande teorilektioner. Det kunde bland bli n§got pressande med si manga kvinnor som dygn efter dygn arbetade och levde tillsammans. Men samvaron rymde även manga glada stunder och en del av lararinnorna sâg till att allvaret inte blev alleför betungan-de. De förstod att unga flickor inte kunde hallas i all för strama tyglar, utan behövde fa utlopp för sin fantasi och livsglädje.

Till en början skötte eleverna all arbete p§ garden utom siälva jordbruket som var utarrenderat. Mycken tid ägnades at djuren, en nyttig träning eftersom mânga skulle bli bondhustrur och da ha ansvar för djuren pa sin gard. Arbetet skiftade nágot ar frän ar, men genomgâende var att man steg upp i ottan och arbetade sig genom en lang dag. All efter arstiderna skiftade sysslorna. Precis som pa en vanlig gard fans toppar som skörd och slakt, men även lagfre-kvensperioder som under vintermanaderna.

Det fanns olika kurser med varierande längd. Den stora kursen varade fran 1 februari till 15 december och antalet elever var mellan

20 -22. En annan kurs pagick fran 1 augusti till 1 februari. Höstkur-sen var fran 1 november till 15 april, sommarkursen fran 1 maj till 15 oktober. Under jultiden, da de flesta brukade resa hem, fans det nâgra elever kvar som skötte det löpande.

Under jularna pa 40- och 50-talen trades Märta Sidén, Ruth

Stenfelt och Elsa Hellberg om att vara kvar och sköta om bla djuren. Marta har berättat om hur hon rastade skolans tva hastar när Bernhard och Jonsson var lediga under juldagarna. Hästarna var väldigt raska efter att ha statt pa stall nagra dagar.

En vanlig arbetsdag pa 1920-talet kunde se ut som följer: Husmor vaknade först av alla kl 4.45. I köket var man ett arbetslag om 6-8 personer som skulle se till att de övriga fick mat under dagen. Dessa viktiga personer kom 6.30 och började dagens arbete. Ladugärds-folket, som bestod av en husdjursskötare, tva i ladugarden, tva till höns och grisar kom 5.30 och satte igang att sköta om djuren, göra rent och mjölka samt utfodra dessa. Vid samma tidpunkt började även utefolket, som bl a skötte om trädgarden, samt en mejerska.

60Det fanns även ett litet familjehushäll och en grupp för vävning och sömnad. Fran mitten av 1930-talet tillämpades delvis ett annat schema, men alltjämt hade eleverna 12 timmars arbetsdag fran 7 pa morgonen till 7 pa kvällen. För husdjursfolket räckte dagen fran 6 pa morgonen till 7 pa kvällen. I en broschyr frän 1937 kan man läsa att ”eleverna far arbeta mycket träget vid skolan, men ledes arbetet pà ett sadant sätt, att man riktigt ser hur eleverna äro fyllda av arbetsglädje”

Vid skolan hade olika befattningshavare särskilda titlar som alla kande till. Där fanns ”Kära mor” som hade ett litet hushäll men ingen piga. ”Hustomten” var den som tillsammans med ”Stugtom-tarna” sag till att det fungerade i de olika byggnaderna, samt gick

61

runt och eldade i kakelugnar och kaminer. ”Hustomten” skulle fund vacka fröken Ester (Alde) med en kopp hett vatten. ”Hustom. an” skulle senare stada lärarrummen, tomma toaletchinkarna och to

in farskt vatten.

• a stolan fans ott särskilt system för tilltal. Systrara Ester, Gulvi och Eva Alde tilltalades Fröken Ester, Fröken Gulvi och Laken Eva. De vriga lararinnorna daremot kallades vid efternamn som Backstrom eller Bayard. Eleverna kallades alltid vid förnamn som Karin, Stina eller Anna-Lisa.

• Pa Vackstanas fanns en rad begrepp som alla skulle känna till.

Donatorerna ville att gârden skulle kallas för Glädien. Frän ders bildades begreppet Arbetsgladje som förkortades AG. Senare änd. rades detta till Verksamhetslust, vilket förkortades VL. Detta kunde även uttydas som Vackstanas lanthushällsskola. Tanken med Ar-betsgladje hade systrarna Alde troligen fätt fran den indiske filoso-fen och diktaren Rabindranath Tagore. Han fick nobelpriset 1913 och i hans filosofi betonades bi a arbetet som medel för människans fralsning och förening med Gud. Tagore citerades flitigt vid de kvällssammankomster som hölls pá Vackstanäs och framför all var det ur hans diktsamling Nymänen och Sängoffer som systrarna Al. de valde att citera stycken.

Kvallsvarden serverades kI 18.30. Sedan skulle man vänta pa dem som blev sist färdiga med sina sysslor. De andra fick under tiden bara sitta och vänta. Därefter läste nagon, fröken Ester eller fröken Eva, ett stycke och sä sjöng man en psalm. Först därefter var dagen slut och man kunde vara nagot sa när ledig.

Men eleverna var hârt hallna. Det hände att de blev inlásta pa sina rum för nâgot olämpligt de gjort och de släpptes inte ut förrän nästa morgon när arbetet {ter tog vid. Det hände även att de stängdes in för att fröken Ester ans§g det vara bra för dem med enskild stillhet.

Aut träffa poikar under tiden de var pa skolan ansags uteslutet. Först pa senare ártionden kunde man tänka sig att bjuda in nagra yngling-ar till de fester som hölls pa Vackstanäs.

62

Àven lararna var hart hallna. Fyra till fem lärare bebodde var sitt rum bredvid expeditionen pà övre väningen i stora byggnaden. Under dem övade skolans elever pa flygeln och sjöng. Over lärarinnor-nas rum dunkade vävstolarna pa vindsvaningen. Inte att undra p§ att lararinnorna använde sin fritid till svampplockning för skolan och liknande uppgifter. Bl a fiskade Ruth Stenfelt och Märta Sidén all fisk, gadda eller abborre, en gang i veckan till skolans hushall.

Den mat man it pa skolan var skäligen enkel. Till middag servera-des bröd utan smör och en varmrätt. Smör fick man bara när huvud-rätten bestod av fisk. Nägon enstaka gang var det kött. En mäktig soppa var vanlig till söndagsmiddag och som efterrätt serverades en stadig pudding eller tárta. Detta för at underlätta för personalen

63

och denna meny kunde latt anpassas till eventuella gäster. Bler det manga gäster, drygade man bara ut soppan.

Ofta hade man gäster och dà gällde det att visa vad skolans köks-ardeling kunde prestera. Nägot överdäd var det dock aldrig fraga om, men vallagad husmanskost med en viss guldkant. Vid olika tillfallen kom det personer frân Hushällningssällskapet för att se hur skolarbetet bedrevs. Da serverades ”Herrarnas lättrökta skinka”.

Det förekom ofta prominenta besökare, även fran utlandet.

Eat sadant prominent besôk forärades skolan med den 11 novem-ber 1932. Det var prinsessan Ingrid som besökte Vackstanässkolan i egenskap av styrelseledamot i Kronprinsessan Margaretas minnes-

64

fond. Kronprinsessan Margareta var hennes mor. Alla var nyfikna da prinsen av Wales vid den tiden var i Stockhom och pressen hade fact för sig att han skulle förlova sig med prinsessan Ingrid. Hon kom till Vackstanäs i röd kappa, röd klänning och stor svart hatt samt höga klackar och var starkt sminkad. Mottagningskommittén leddes av stiftelsens ordförande, landshövdingskan Marja Edén.

Svstrarna Alde lär ha haft mycket svärt att överse med att prinsessan var sà sminkad, men de kunde inget saga.

Man it lunch i all enkelhet i Gammelgarden och prinsessan Ingrid var idel vänlighet och tyckte at all var väldigt trevligt eller sött.

Sedan hon besett delar av skolan och tittat pa vad flickorna kunde ästadkomma, for hon tillbaka till Stockholm. Dock utan at förlova

65

sig med prinsen av Wales, utan senare gifta sig med prins Fredrik av Danmark, sedermera kung Fredrik IX.

Eva Alde var den som stod för hushällningen och även undervisa-de i matlagning och andra hushällsgöromal. Hon hade ambitionen att folja med vad som rörde sig pa detta omrade och var ofta pa kurs. Där fick hon nya idéer som hon omg&ende praktiserade pa skolan. Ett tag var det olämpligt att anända salt, utan man skulle försöka ersätta detta med annat. En annan gang gällde det att leva pa räkost, troligen en idé hon fätt fran frisksportarrörelsen. Som en av lararinnorna uttryckte det – man levde i vagor.

Städning var viktigt och eleverna fick lära sig att använda rotbors-te och spa. F§ golv har val blivit sa skurade som de i skolsalarna pa

66

Vackstanäs. En gammal elev kallade även skolan för ”skurinstitu-tet”. Flickorna fick lära sig att peta bort damm och smuts med en harnal i hörnen för att fä riktigt rent. En lärarinna hade en egen testmetod för att se om flickorna städade ordentligt under sängarna.

Hon slängde in en strumpa där och om den var borttagen och lag pa sängen sa antog hon att eleverna städat under sängen. Men flickorna var smartare n sa. De lärde sig snabbt vad strumpan betydde och letade sedan bara efter strumpan utan att städa sa noga under säng-en. Det gick en tid med strumptesten, men si anade lärarinnan sambandet och den testen upphörde.

Man hade även undervisning i barnavard pa skolan. En av elever-na som gick pa Vackstanässkolan i början av 1920-talet har berättat

67

om hur alla eleverna fick aka in till Stockholm och gá pa besök fill

Äkerströmska skolan för att lära sig att linda barn. Eleverna hade med sig matsäck i form av pannkaka i papper samt smörgäsar. För att fa praktik i barnavārd hämtade man ut sma barn frän Katarina barnkrubba i Stockholm. Företrädelsevis tog man smä barn som behövde komma ut pä landet. Denna barnavärd började i slutet ay

1920-talet. Under andra världskriget hade man finska barn i aldern

1-4 ar pa skolan. Efter krigsslutet átergick man till smäbarnsvard.

Siukvard hade man under en vecka som koncentrerad undervis-ning. Da fick man lära sig att stilla blodflöden, lägga en mitella och spälka brutna leder samt mycket annat. Detta var kunskaper som ofta kom val till pass när eleverna sedan kom ut i förvärvslivet och kanske hade längt till närmaste läkare. Flera elever har uttryckt sin tacksamhet Över att fätt lära sig första hälpen om en olycka varit framme. I flera fall visade det sig att dessa enkla berövade tgärder kunde rädda liv.

Som tidigare nämnts, utförde eleverna all arbete pá garden utom siälva jordbruksarbetet, vilket drevs av arrendatorn. Men flickorna var med och tog upp rovor och band sad. Aven lärarna fanns dä med och arbetade med detta. För Ester Alde, som var nágot korpulent, var detta en prövning liksom för systern Eva som ej heller var valtrânad.

I trädgardslanden odlades lánga rader med morötter, men även rovor, blomkäl och potatis. Eleverna var stundom ordentligt trötta pá att krypa och rensa landen dagarna i sträck. I fruktträdgarden fanns mánga träd som flickorna fick lära sig att beskära, men även att ympa nya skott pa.

Langa, tunga och arbetsamma dagar var det da tätten skulle bykas. Da eldade man upp de stora pannmurarna och gjorde i ord-ning för stortvätten. Dagen innan hade man lagt i blöt. Tvätten sköljdes sedan i sjön, även vintertid. Da hade man en särskild teknik för att slippa doppa handerna i det kalla vattnet mer än nödvändigt.

68

Sa hängdes tätten upp pa tork. När den sedan blev torr, vidtog mangling och strykning. Lararnas veckotvätt däremot klarade

”Hustomten” av när hon eldade upp bastun. När den var varm, fick eleverna tvaga sig innan de gick in i bastun. Efterat serverades chok-lad med bullar i matsalen.

Slakten pa hösten var en stor händelse som manga elever kommer ihag med blandade känslor. Somliga r var det manga djur som skulle slaktas. Da var det uppställning i ottan för att ordna förbere-delserna som att koka vatten till de stora karen och ta fram och göra klara alla de redskap som skulle anändas under dagen. Sä kom slaktaren och utförde sitt värv. Blodet som kom frän djuren skulle vispas si att inget förfors. Manga hade svart att klara detta moment,

69

men da fick andra ta vid. Det gällde att visa tills lärarna var noida sa att palten eller blodkorven blev bra.

Slaktaren, assisterad av Bernhard, ordnade med grovstyckningen, men sedan fick flickorna ta vid och skära up köttet efter anvisning-ar. Inget fick förfaras, all skulle anändas som gick att använda.

Man maste ta till vara mesta mojliga da skolans ekonomi var knapp.

Det gallde att salta ner en del, konservera mycket och göra korv pa resten. Särskilt korvstoppingen var tidsödande och ofta fick flic-korna st längt in pa natten och fylla tarmarna med korvsmet. Det finns harliga historier om hur de framät sena kvällstimmarna blev si trötta att de bara stod och grät. Da tyckte fröken Eva synd om dem och ordnade med att de fick dricka kaffe och äta köpta bakelser för att kunna fortsätta.

70

En del av det enklare köter lades i miölk som fick surna och blev a sorts marinad. Kötter fick ligga i marinaden omkring 14 dagar h blew under tiden mört. Smäslakt av höns och kycklingar tillhör-e vardagen och ingick inte i denna storövning. Man kan tycka att n si koncentrerad ovning, med arbete i omkring 18 timmar, var val art for flickorna, men det gav en realistisk bild av hur en storslakt

ick aill

Under skolaret gordes en del utflykter. En av dessa ställdes till den o i sjon Vallingen dit skolans hela elevkull med larare tog sig med farja som fans vid Vackstanas. Färjan roddes ut till ön där man at den medhavda matsäcken. Pä on plockade man bär och lekte lekar. Vissa ar rodde man ut en del djur för att dessa skulle ga pà

bete pa on.

Till förströelserna hörde även en vecka varje &r dä man övade och lärde folkdanser och lekar. Det var Ellen Landmark frän Orebro som ledde dessa övningar. Veckan avslutades med en fest, i vilken alla deltog. Även gamla elever hade tillfalle att vara med. De kom till skolan och sov över i höet pa skullen. Den stora avslutningsfesten var högtidlig och pä kvällen hade man ett fackeltäg där man spelade Örjansläten. Som avslutning pä dagen sjöng man unisont psalmen nr 21, Härlig r jorden innan man gick till sängs.

Beträffande avslutningar kan det vara pá plats att avsluta med en episod som inträffade midsommarafton 1925. Vackstanässkolan hade den dagen besök av familjer fran andra sidan sjön Vällingen.

Dagen hade varit mycket lyckad och stämningen var hög. Gästerna hade embarkerat sina batar och lagt ut frän bryggan. Alla närvaran-de elever frän Vackstanässkolan stod pa bryggan och vinkade adjö.

För att se bättre gick alla över pa sjösidan av bryggan och da inträffade det dramatiska att när gästerna ropade godnatt över vatt-net och de pa bryggan svarade, kantrade bryggan och alla hamnade i vattnet. Dess bättre skadades ingen allvarligt. Vär sageskvinna kom-mer ihâg att hon räkade hamna ovanpa fröken Ester och siledes mjukt. Genomvâta vadade de alla in till stranden för att hälpa fröken Ester up ur vattnet. Det blev en verkligt dramatisk avslut-ning pa dagen som de närvarande aldrig glömmer.